Vita blåsippor och ARVID!

En lite kylig helg i stugan vid havet men full av värme ändå. Svärdottern tog med sin bästa väninna som har en flicka som är jämngammal med Julia så det har varit full fart hela helgen. Ingen större ordning på mat- och sovtider, men roligt var det. Jag var tvungen att koppla av en stund och tog en promenad till blåsippestället. Stora, blåa hav med lite vita inslag, vad beror det på att en del blåsippor blir vita? De vita blir fler och fler för varje år.

Jag lovar att det inte är vitsippor, det är vita blåsippor!

Idag kom helgens höjdpunkt. Vi fick träffa det nya lilla barnbarnet Arvid! Tårarna rullade utför mina kinder, det är så stort! Tack, kära dotter och svärson för vårt lilla barnbarn!

Arvid i mormors famn.

Mormorsdikt
Det finns en speciell sorts barn som är överdådigt rikt begåvade : De är vackrare än alla andra, klokare, förståndigare, mognare. De har en utstrålning och en charm som är fullständigt förtrollande. Deras lysande intelligens och kvickhet låter tala vitt och brett, och de foton som stolt visas upp kan aldrig göra deras ljuvlighet rättvisa. 
Vad sådana gudabenådade barn kallas ? Barnbarn förstås.

Det finns också en speciell sorts mödrar vilkas kärlek är starkare än alla regelböcker.
De uppfostrar skamlöst, och tror att barn kan leva på pannkakor, vara uppe till långt fram på småtimmarna och somna med oborstade tänder.
De vet att glass och sagor botar örstygn och magont.
Barnen lyder dem inte - de samarbetar. Ty dessa mödrar har all tid i världen ( eller tar sig) och livet har lärt dem vad som är viktigt.
Vad sådana gudabenådade mödrar kallas ? mormödrar förstås.
Och när dessa båda möts i en kram sluts alla cirklar och alla klockor stannar. 

Denna fina dikt hittade jag hos en fin bloggvän, Min lilla skrubb. Jag har sparat den ifall jag skulle bli mormor någon gång - och nu fick jag använda den! Tack Marianne, jag hoppas jag fick ta den utan lov!


Nu önskar jag alla mina kära bloggvänner en ny fin vecka! 

Kram

Eva