Det finaste jag har

En strålande vacker vinterdag med en aning snö på marken har vi idag men kallt som .... Lokalen där jag har mitt arbete stänger inte ute kylan så jag får palta på mig ordentligt, fingrarna är kalla och givetvis glömde jag mina fina handledsvärmare som jag fick av raraste Gunilla, och ibland ska jag ut och jobba och då gnäller jag - och fryser ännu mer. Jag skulle faktiskt glädjas åt att temperaturen steg några grader. Har nog lite sommarlängtan trots att jag vet att man ska leva i nuet och ta vara på det. Hittade en bild som jag tycker så mycket om, det är ingen kvalitet på fotot, men jag njuter av det. Bilden är från juli förra året och visar min dotter och sondotter, de finaste jag har (min son hör också till de finaste). 

Vår sommarstuga i bakgrunden.

Hittade en dikt på nätet. Läs den, ni som misströstar och är trötta på vinter och kyla, det finns hopp!

Snökristaller

Af snökristaller klara

står fältet prydt;

om några veckor bara

är allt förbytt

I glittren emot solen

och fröjden er;

snart sjunken I som tårar

i jorden ner

I, vinterns vackra blomster

snart vissnen I;

men utaf edra tårar

skall blommor bli

Om några veckor endast

är allt förbytt,

af vårens väna blomster

står fältet prydt

                                                                        Karl Alfred Melin 1849-1919

Det var allt för idag, nu ska jag värma händerna! Ha det fint mina vänner!

Kram

Eva